Matilda hade bråkat med sin man. Hon tog på sig en jacka och ett par skor och gick ut och vandrade längs en stig mot stranden. När hon kom till stranden satte hon sig ner och stirrade rakt ut mot havet. Medans hon satt där hörde hon sin och henne mans bil starta och hon hörde hur den for iväg. Men vänta nu!....... Hennes man hade ju farit i väg med sin moped innan hon gick ut. Det kanske var hennes granne som for iväg in mot stan. Efter det tänkte hon inte mer på det. Hon satt där på stranden och renade sina tankar och helt plötsligt somnade hon. Matilda sov i kanske en kvart tjugo minuter. När hon vaknade insedden hon att hon hade somnat. Hon satte sig upp som att hon bara hade legat ner ett tag. Hon kollade runt ig och såg att de inte var någon där. Då vart Matilda lättad och började gå mot ett skogsparti som fanns nära stranden. Hon gick och när hon kom in i skogen såg om nåt som skymtade i träden lite längre in. Hon gick ditåt och helt plötsligt skriker hon rakt ut
-AHHHHHHHH!!!

Hon såg en tjejs kropp hänga i ett träd naken och knivhuggen. Hon vart så chockad att hon börjde springa hem allt vad hon kunde. När hon kom hem så tog hon telefonen och ringde 112.

- Hej, svarade dom på larmcentralen.
- Hehej, sa Matilda.
- Vad är det som hänt?
- Jag har hittar en kropp i ett träd.
- Okej, vars hittade du den?
- I en skogsdunge på stranden vid strandvägen.
- Vi skickar dit en polisbil och en ambulans.
- Okej.
- Det skulle vara bra om du stod vid vägkanten och visade dom till platsen.
- Okej jag går dit och väntar.

Matilda låste huset och sen gick hon till vägen vid stranden. Efter ca 8 minuter ser hon polisbilen. Hon vinkar febrilt att dom skulle stanna.

- Hej det är jag som är kommissarie Gustav Forsman. Det här är min kollega Anton Eriksson. Vad är det som hänt? frågar dom med kall och isigt röst.
- Hej, det är jag som hittat den döde.
- Okej skulle du kunna visa oss till platsen ?
- Jo.

Dom gick cirka 50 meter till brottsplatsen. När dom kom fram frågade konstapel Forsman:

- Har du rört något ?
- Nej det har jag inte. Så fort jag såg det så ringde jag er.
- Okej men vi måste tyvärr ta era kläder, fingeravtryck och dna.
- Okej ska jag gå och byta kläder hemma?
- Ja det kan du men en polis får följa med så du inte gör något med kläderna.
- Okej vem ska följa med ?
- Gå till kvinnan där borta och säg att jag har sagt att hon ska följa med dig, sa han med hård röst.
- Okej

Matilda gick till kvinnan med tunga steg och sa att hon skulle följa med henne. Den kvinliga polisen frågade varför. Matilda berättade allting medans dom gick hem till Matilda. Dom kom hem till Matilda och hon böt kläder och fick sätta sina kläder i en påse. Den kviniga polisen gick och Matilda stannade hemma.

På polisstationen undersöker teknikerna alla bevis och kläder. Rättsklären identifierar den döde kroppen och reder ut hur det blivit dödad. Kommisarie Forsman fick obduktionsrapporten på eftermiddagen och där står det
"Den dödes namn är Camilla Andersson, 18 år gammal bor på Gotland. Hon blov dödad at ett slag mot skallen, finns även hud under naglarna som e på undersökning och blåmärken på benen". När kommisarie Forsman får veta detta så börjar han undersöka Camillas bakgrund. När han letat i ca 10 minuter hittar han något riktigt intressant. Hon hade varit gift med hans kollega Anton. Forsman ropade på Anton att han skulle komma. Anton kom och frågade:

- Vad vill du?
- Har du varit gift med en Camilla Andersson?
- Jo det har jag hurså?
- Okej, det är så att den döde är din ex-fru.
- NEJ, det är inte sant!
- Jo, när träffade du henne sist?
- Förra veckan på torsdagen.
- Okej vad gjorde ni då?
- Vi tog en fika på ett café.
- Okej.

När kommissarie Forsman hade pratat klart med Anton så ringde telefonen:

- Hej jag har ett tips.
- Hej okej till vilket fall då?
- Till fallet om den döde flickan.
- Okej låt höra.
- Jag såg din kollega och den döde flicka på ett café i torsdags. Dom bråkade och den döda flicka sprang iväg gråtandes.
- Okej vi ska kolla upp det.

Nu visste dom nästan vem som dödat slickan man dom var inte helt säkra. Först skulle dom fråga folk i området om dom sett/hört konstiga saker. Nästa dag for kommissarie Fosman till området där dom hittat kroppen och knakade på många hus och frågade ungefär samma saker som :Har ni hört något konstigt dom senaste fyra dagarna? Han fick bara samma svar. Alla sa att dom inte hört något. Nu visste han att det inte hänt där på gatorna men dom hade hittat lite blod på brottsplatsen. Nu for kommissarie Forsman tillbaka till polisstationen.

Det var ganska blåsigt ute och man såg inte så myckt för det for runt en massa löv. När han kom tillbaks så hittade han en pärm på sitt bord. Det stod: "DNA". Han läste rapporten en lång stund. När han tittade upp så hade han en besviken men ändå arg och chockad blick i ögonen. Han ringde till Anton och bad han komma till hans kontor. När Anton kom in på kontoret så satte han sig i en stol. Men då sa Kommissarien sa att dom skulke gå till ett förhörsrum. Dom gick dig och dom satte sig ner.

- Vi vet att du har mördat Camilla Andersson, sa han tvärt
- Va? sa Anton
- Vi vet att du är mördaren! sa kommissarien md högre röst än vanligt.
- Jag har inte gjort de.
- Vi har bevis på att det är du som har mördat henne.
- Som vilka? sa Anton med lite kaxig röst.
- Ja, vi hittade din hud under hennes naglar, blod från dig på brottsplatsen.
- Jaha okej.
- Det är bät att erkänna så du kanske får mildare straff.
- DET VAR JAG !!!! skrek Anton rakt ut.
Fem dagar senare var det rätte gång. Anton fick fem år för mordet och 3 år för att ha deltagi i mordutredningen.